Monday, March 30, 2009
Måndagsflytt

Hej, från och med nu och ett tag framöver bloggar jag bara på följande adress:
http://sleepingbeautybook.blogspot.com




Monday, March 23, 2009
Magsårsmåndag

Man kommer hem och lägger sig på måndag och vaknar upp på fredag. Så känns veckorna nuförtiden. Särskilt när man har mycket att göra, då krymper veckorna ännu mer. Ibland får jag en känsla av att jag kanske ändå inte är den som är allra mest lämpad att vara familjefader. Kan ibland titta på vänner och bekanta som ägnar sådan fullständig koncentration på sina barn att allt annat verkar irrelevant för dem. Många berättade för mig att när man får barn, ja då kommer du att se livet på ett helt annat sätt. Eller hur? När jag fick barn såg jag livet exakt som det var då också. Det kom inga änglar och blåste i trumpeter och än så länge har det inte kommit någon från soc heller, så något rätt gör man väl.

När jag var tillräckligt stor för att kunna gå på bio, fick man ibland dispens att cykla till Edsbergs centrum för att kolla på någon Tarzanfilm, eller Helan och halvan. De visade film på något med tuffa namnet Galaxen. Ett litet hus mitt på torget, som sedan förvandlades till någon slags ungdomsgård, men nu ska rivas eller byggas om eller nåt. Ett par av mina vänner har jobbat lite med ungdomarna i det där huset och bjöd in till avslutningsfest. Bra musik, mycket folk och många gamla vänner, god mat och det enda som saknades var väl en fiskadamm till barnen. Stort tack för den fina kvällen.

Måndag är det jobbkväll, tisdagar är det filmkväll, onsdagar är öppna för förslag, torsdagskvällar är det träning, fredagskvällar softkväll, helgerna varierar men brukar snabbt fyllas ändå. Och så börjar det om igen.

Igår blev jag peppad till att gå på bio. Tack för det Örjan. Nu har jag sett Watchmen och det har förändrat mitt liv. Man kan säga många saker om Watchmen, men det är en fullständigt briljant film. Om ni inte trodde att några superhjältar skulle kunna få er att tänka, så tänk igen. Filmen ställer många frågor om moral, religion och inte minst vår existens på gott och ont. Kanske inte på det mest subtila plan, men ändå. Det här kommer att gå till filmhistorien som en klassiker. Boken är redan rankad som ett av världens hundra mest viktigaste litterära verk. Och då snackar vi om ett seriealbum. Det enda negativa jag har att säga är att några av karaktärerna inte riktigt agerade lika övertygande som en del andra. Det var lite ojämnt skådespeleri över lag. Men wow, vilken film. Gå och se den. Nu ska jag köpa Blu-ray versionen också.

Vad man ser och vad man inte ser. Det är intressant det där. Förra veckan var jag i en fotostudio för att filma när fotografen Simon Cederquist plåtade en kille i skäggstubb, iför en trasig gammal bomullströja och hållandes i en antik kamera. Min första tanke var att den här killen ska nog föreställa en slags cowboy. Ändå fanns det ingenting, förutom den antika kameran, som sa att det här var något som ens behövde vara från någon annan tidepok än vår egen. Bakgrunden var bara en grön duk. Bilden är en så kallat bröstbild och visar bara modellen från midjan och uppåt, hållandes i en kamera. Ändå, när jag frågade Simon sa han just det, att det skulle bli en cowboy med en kamera istället för en revolver. Och det var just så jag såg det när jag kom in. Märkligt hur det kan bli något kreativt av bara en tanke. Är det möjligt att visualisera saker för andra av ren viljekraft?

Simon och jag ska åka till amerikat efter påsk och i samband med det kommer det upp en ny reseblogg om våra vedermödor. Håll utkik efter den, så ska jag rapportera mer åt er människor. Och om ni är intresserade av att vara med och finansiera vår lilla tripp, mot att vi nämner er i eftertexterna, är ni naturligtvis välkomna att höra av er.
Här kan man se några av Simons bilder

Varför man inte ska lägga ut sina privata bilder på nätet...

Det finns en myt och en fördom om hårfrisörer. Nu finns det en till...




Monday, March 16, 2009
Drogmåndag

bonus [b:nus]
bonusen subst.
andel i vinst
° t ex rabatt på trafikförsäkringspremie
# 75 procents bonus på bilförsäkringen
# bonus|förlust -en
# bonus|lön

belöning [bel:ning]
belöningen belöningar subst.
gåva som tecken på uppskattning av en prestation

Ja, ni anar vart det barkar idag. Vi konstaterar att en bonuslön vare sig är en bonus eller en belöning. Det är helt enkelt bara en gåva från styrelsen till sina högre uppsatta medarbetare. Alternativt en kompensation för att jobbet inte riktigt gick som det var tänkt. "Det var ju tråkigt det här med företagets sämsta år någonsin, Åke. Och att det var ditt fel som tog fel beslut. Men istället för att polisnmäla dig och skicka dig i fängelse tänkte vi att du ändå skulle ha 25 miljoner för din usla insats. Vi vet faktiskt inte riktigt varför du ska ha de här pengarna, men alla andra gör ju så. Sedan kan vi i och för sig förstå att du misskötte ditt jobb. Vem skulle inte göra det med en så usel månadslön som hundra tusen? I andra delar av världen har vi hört att chefer på din nivå tjänar tiodubbelt i månaden. Det kanske är därför som det går så bra för dem? De amerikanska bankerna och så. Äh, vi säger 70 millar jämnt, så du har något att leva på tills du hittar nästa VD jobb."

Det finns de som påstår att allt som är onyttigt används som kompensation för att belöna sin egen insats, i vad det vara månde. Cigaretter är ju till exempel en produkt som knappast skulle nå gränsen till valfritt EU-land innan tillverkaren sattes i en Quantamobur. Men nu är det ju en gammal trotjänare inom epitetet individuell belöning. Ett sjukvårdsbiträde på Karolinska har slitet hund i ett par timmar och torkat både gubbslem och lagt om liggsår. Hon behöver en paus och belönar sig med en cigg. Helt rimligt. Tant Agda har vunnit femtio kronor på Bingo, det ska firas. Tant Agda tar med sig sitt hembiträde på kondis och belönar sig med den oerhört beroendeframkallande drogen, som lamslagit hela kontinenter, koffein. Sedan finns det de som hävdar att Thein är giftigare. Men det är bara rykten.

Ett gift är belöningen. Precis som de flesta svenskar efter en hård, eller helt normal, eller bara en vanlig vecka som försvann, belönar sig med en så kallad efter jobbet öl på fredagen. För att värma upp inför den stora AVKOPPLINGEN, lördags kvällen. The heart of Saturday night. Där man kan belöna sig med inte bara god mat utan även lite vin och det är klart att barnen ska speedas upp på socker ur en godispåse.

Men sedan händer något med en del människor. En del tycker att de till slut behöver belönas allt oftare. Och en kedjerökare tycker kanske han eller hon behöver premiera det faktum att denne just rökt en cigg. Och då behöver man något annat för den stora belöningen, en cigarr kanske? Och en del behöver belöna sig med ett kontinentalt glas vin varje dag, eller en flaska. Och så dricker ju i princip alla människor kaffe eller the flera gånger om dagen. Det är väl nästan lag på att man måste göra det. När kaffet kom till Sverige under 1700-talet kom det först till hovet så klart. Där var man helt ovan vid annan stimulantia än brännvin, så det blev en mega-succé. Och eftersom det inte fanns narkotika då, blev kaffe dåtidens kokain. Vissa högre ståndsmänniskor arrangerade kafferep som snabbt urartade till orgier. Sedan kom kaffet till borgare och de första kaffehusen inrättades. Men de förbjöds eftersom hovet dels inte tyckte det var lämpligt att intellektuella fritänkare samlades där och dels för att kaffet var så dyrt att det användes som hårdvaluta och drog till sig skumma typer.

2007 exporterade enbart Brasilien 46000 ton kaffe till Sverige. Eller 41% av deras produktion. På andra plats kom Colombia med 17%. Då har Colombia redan en egen produktion. Varje nation har sin drog. I USA röker man gräs, I sydamerika är det kokain, Holland har hasch, Danmark har öl och vi har kaffe. Alltid något som pigan sa. Kaffe är en bonus vi belönar oss med alla dagar i veckan.


Men här kanske det är på sin plats med en liten bonus för denna kongeniala lösning av svensk exportindustri?


Men är man för ung för att nyttja vuxna droger får man hitta egna lösningar. Se och lär av denna företagsamma unga man. Jag är säker på att han kommer att gå långt. Ett par tre kvarter minst.






Monday, March 09, 2009
Vardagsbestyrpåenmåndaq

Det fina med böcker är att man välja att inte läsa hela, om man inte tycker den är bra. Eller lägga den åt sidan och sedan läsa vidare någon annan gång. Nästa vecka, nästa år, eller aldrig.

En bra sak med böcker är att man hela tiden är uppdaterad med hur mycket av texten som återstår. En dålig sak med böcker är att men hela tiden är uppdaterad med hur mycket av texten som återstår. Till exempel kanske någon klurig deckarförfattare med alla tillgängliga attribut försöker smustkasta en av bifigurerna i boken så pass ordentligt att vi ska tro att det är han eller hon som är mörrrrrdaren. De små grå arbetar för högtryck medan man vänder blad, och just då slår det i alla fall mig, att det är ju hörrududu, minst 250 sidor kvar av boken. Det finns ju inte en chans att de ska lösa fallet redan nu. Det är en tråkig bieffekt. Det är ungefär som om man skulle slå på det där minuträkneverket på DVD-spelaren som räknar baklänges när man ser en bra film. En bieffekt man borde kunna leva utan.

Sedan finns det så kallade adaptioner av böcker till film. Köpte en ny pocket av en favorit för någon vecka sedan, Dennis Lehane. Han har ju till exempel skrivit boken Mystic river, som ju blev film. Vad den här hette har jag glömt. Jag hade vigt en helt vanlig onsdagskväll åt mig själv och min kropp. Vi gled ner i det skållheta bubbelbadet tillsammans med en stadig whisky och ett par immiga läglasögon, samt... Dennis bok. Det började väldigt bra om ett par som till synes utan förklaring blir skuggade av ett par iögonfallande skummisar. Efter ett tag konfronterar de skurkarna och blir nedlagna och svimmar. Och då har det gått något kapitel och jag känner att det här känns väldigt bekant. Kan jag månne redan ha läst boken? Jag granskar informationen och läser baksidestexten en gång till. Nej. Den här har jag verkligen inte läst, måste vara en slump. Så jag läser ett kapitel till och då först förstår jag att den här boken har ju också gjorts film av och den såg jag ganska nyligen. Och den var bara sådär, så jag har glömt vad filmen hette på svenska också.

Där ligger man i badet och ska ha en helkväll med sig själv och en riktigt bra deckare, och så spojlijeras det av man sett filmen. Vilket antiklimax. Det slutade naturligtvis med att jag av misstag la boken på golvet i en vattenpöl, men det gjorde inget. När jag tänkte på saken marknadsfördes filmen på ett helt annat sätt än vad boken gav sken av att handla om. Konstigt. Istället har jag börjat läsa om Watchmen för att hålla mig ajour inför filmen. Där vet jag i alla fall redan vad jag ska förvänta mig av filmen. Jag tycker helt klart att det är roligare att se en film efter att man läst boken. Motsatsen känns tyvärr som slöseri med tid.

Slöseri med lite allt möjligt kan man tycka det är när man tatuerar sig och det inte blir som man tänkt sig. Tänk på det nästa gång herr Valier.


Det heter nämligen Wipe out och inget annat. Men killen som var med fick i alla fall ett nytt minne för livet.

Har man gjort bort sig så har man. Här är ett gäng till med samma problem.

http://oddee.com/item_96504.aspx

Andra pinsamheter man kan råka ut för är till exempel att klicka på Publish-knappen innan man tänkt två gånger. Det har den här stackars mannen som recencerar mobiltelefoner råkat ut för. Nästa gång kommer han garanterat att antingen vända sig till Photoshop eller en manikyrist innan han demonstrerar mobiltelefoner för alla att läsa och titta... huh.

http://www.slashgear.com/toshiba-tg01-hands-on-0332851/#entrycontent"

/Simma lugnt - Jois




Monday, February 23, 2009
Mjukostmåndag

Hola kära slöläsare!

Till alla er förhoppningsfulla kvinnor där ute måste jag desvärre dementera att mit civilstånd som singel inte varade mer än ett par timmar. Och tror ni jag han ragga något under den tiden? Facebook är livsfarligt efter ett par glas vin.

Jag har i veckan hunnit med att gå på nostalgievent på Berns. Den gamle fine sångaren Per-Erik Hallin, han som spelade piano med Elvis en gång i tiden, gjorde come back i stor stil. I så stor stil att det var slutsålt. Detta i kombination med att jag tappat bort min bankdosa (min son har gömt den) gjorde att jag hade några hundralappar på fickan och skulle gå på finfest, ingen bra kombination. Jag gled in i den intilliggande restuarangen och tog en öl tills en kompis kom ut och gnuggade in sin stämpel på min handled också. Det kändes som man var arton igen.

Eller 20 tror jag att jag var när jag skulle åka till Göteborg för att se Rolling Stones på Ullevi en lördag. Begåvad som man var på den tiden, och med samma framförhållning som en skalbagge, tog jag bussen ner från någon annanstans på fredagen. Det visade sig att Stones spelade både fredag och lördag och att jag skulle träffa min kompisar utanför Ullevi, någon gång under fredagskvällen. Inte hade vi någonstans att bo heller vad jag minns. Medan jag står där en bit utanför Ullevi får jag syn på ett par äldre killar utrustade med en spade. De smyger upp i ett skogsparti bakom stadion och börjar gräva en grop under avspärrningsstaketet. Sedan ålar de sig under och är inne på Stadionområdet. Och några sekunder senare är jag själv därinne. Och kliver upp på en läktare som är halvfull eftersom förbandet J Geils band fortfarande harvar på. Och, som det kan hända ibland, så träffar jag mina kompisar på samma sektion. De hade också plankat in, fast från någon annanstans. Det jag minns mest av den konserten är annars hur vi gick till en rockklubb som jag har för mig hette något i stil med Lobo. Där såg vi i alla fall Tom Verlaine spela skiten ur allt jag någonsin hört tidigare. Det var en magisk kväll och sedan vet jag inte hur vi kom hem, men det gjorde vi på något sätt.

Jag hann också med en vända till Strängnäs. Denna pärla i Mälardalen. Där vallade jag en deckarförfattare vid namn Lars Rambe (Läs hans bok Spåren vid bryggan, finns i pocket nu) för att göra en reklamfilm till just pocketboken. Det är ett mordmysterie som utspelar sig just i Strängnäs.

Jag har också varit i en fotostudio och filmat en fotograf som heter Simon Cederquist medan han fotograferar en stukad ängel. Det blev väldigt fint. Simon och jag ska åka till amerikat om några veckor och då ska jag filma honom när han fotograferar kaktusar och ormar och annat fint. Det ser jag verkligen fram emot.

Vill man frossa i ett mellanting mellan dålig smak och dåligt omdöme har man kommit rätt. Ni behöver inte ens se melodifestivalen. Titta här istället:

En av världens sämsta operasångerskor heter Florence Foster Jenkins. Grejen med henne är inte att hon sjunger dåligt, utan att hon är så rik att hon kan skita i vad folk tycker. Här kan ni sett ett klipp med henne där hon massakrerar Mozart.

Florence Foster Jenkins 2006 - The funniest home videos are here


En av världens sämsta rockstjärnor, alla kategorier, heter Jan Terri. Som tur är anlitar hon videfilmare som filmar lika dåligt som hon sjunger. Jag tror detta faller under kategorin Lyteskomik.


PS Titta gärna efter fler klipp med Jan. Det finns ett där hon spelar live och folk kastar tomater på henne. Så dåligt är det faktiskt.




Monday, February 16, 2009
Melondollarmåndag

Ledsen att det inte blev nåt förra veckan. Hade fullt upp med att göra en film. Det är inte så lätt som det låter. Men nu är det klart. Och just då visar det sig att det är melodifestival på TV. Tjoho. Just när jag trodde att det redan hade varit och vad skönt det var att hela det spektaklet hade liksom glidit obemärkt förbi mig. Ack vad jag bedrog mig. Och han som är General Knase eller vad han kallas för, Supergaykillen som leker GUD, blir polisanmäld för att han fuskar. Och det tycker han är jättejobbigt. Tydligen har flera jurymedlemmar nu gått ut och berättat hur han manipulerar juryn. Ska vi ta det här på allvar eller? Om inte så har det väl ingen betydelse. Någon måste ju ändå välja ut vem som ska få vara med och då spelar det väl mindre roll vem som gör det. Det är ju ändå alltid samma samma varje år. En eller två från idol. Ett par dansband. En Markoolio (eller liknande). Ett par invandrare. Fem homosexuella. Tre homovänliga (Alkazaar). En svensktoppsdeltagare. En musikalstjärna. Ett antal väl valda före dettingar. Slutligen är det antingen Carola eller Charlotte. Vilkas seger alltid tas ut i förskott. Åtta lallande stolpskott varje lördag i en månad. Sedan väntar nästa invigning av Täby Centrum. Kan man inte bara välja till exempel Jan Johansen och skicka honom varje år så vi människor med en gnutta värdighet kvar slipper bry oss?

Står i kön till den legendariska söderkrogen Kvarnen när en kille i rökrutan intill snackar med två tjejer. Ska du med? frågar den ena tjejen. Jag ska bara hämta min jacka säger killen och går in. Då säger den ena tjejen till den andra. Grattis, då får du ju ligga i helgen. Han var ju snygg också. Men det går inte, säger den andra tjejen. Jag har ju mens. Ojdå, säger den första. Ja, men jag kanske kan ligga med honom i så fall. Så kommer killen tillbaka och den första tjejen säger typ, jo, det är såhär att Monika här har mens. Jaha, säger killen. Är det ok med dig? Det är lugnt säger killen. Ok, då tar vi en taxi då. Nu ska vi veta att det här var två killar och en tjej runt 30. Så går det till på Kvarnen.

Fredrik Reinfeldts far åker dit för rattfylla. I sitt eget hem! Det är ju lite unikt. Någon hade sett honom köra _
som en långsam galning i Täby centrum. När snuten kom hem till honom straxt efteråt hade han kopplat av efter sin shoppingturné med en rejäl whisky och en flaska vin, säger han. På tio minuter... Men frågan är vad som är mest pinsamt, att det är Fredriks pappa som kör på fyllan, eller att det är gubbens son som är statsminister. Fredrik själv har tydligen skrivit en bok där han klart och tydligt markerar att farsan är pinsam och att han tar avstånd från honom. Eller ska man inte dra kopplingen alls?

Och hur långt ska man egentligen dra konsekvenserna av sitt förflutna? Är man inte "clean" i samma ögonblick man avtjänat sitt straff? Det beror väl på vem man frågar antar jag. Liam "Sökarna" Norberg finansierade ju till viss del just den filmen med pengar från ett värdetransportrån. Men han åkte dit, satt av tiden och vände om. Det är 20!!! år sedan. Nu är han jättefrälst och aktuell med en ny film. Och en bok som berättar hur han gjorde upp med sitt förflutna. Men alla vill ju bara referera honom som en bankrånare. Sanna Bråding kom ut från kåken typ igår och gör genast intervjuer om sin tid inne och hur hon nu slutat knarka. Kommer hon någonsin kunna göra något utan att bli ihågkommen som en knarklangare? Förmodligen. Kicki Danielsson kan inte gå in på Ica längre utan att folk undrar om hon är full. Det är väl en fem tio år sedan hon körde rattfull. Ska Knutby-Sara någonsin kunna leva ett vanligt liv? Om inte annat får hon straffet att leva med vetskapen om vad hon gjort i resten av sitt liv. Och det är ju beroende på hur man är funtad hur man hanterar det. Man kan ju annars göra som Helge gör, släppa in lite lite verklighet i taget. Men det är ett helt annat ämne.

Under tiden ska ni se Internets roligaste show just nu: http://www.theonion.com/content/video/tom_coughlin_retires_from_family






Monday, February 02, 2009
Måndagsradio

Söndagar med P3 är inget för den kräsmagade. Sedan urminnes tider är dagen kantad av resereportage, dokumentärer och fler resereportage. För att avrundas med lite udda grejor som P3 Etno eller liknande. Allt för att blidka det heliga "uppdraget", att vara folkbildande och brett.

När jag var liten var det Svensktoppen följt av något önskeprogram och kanske något skoj också, som gick på söndagar. Det kanske låter patetiskt i era öron. Men på 70-talet spelades inte rock i radion. Det var onyttigt för ungdomar. En timme i veckan var det Poporama och Upp till 13, sen var det stopp. Alltså fick man lyssna på söndagarnas kval till svensktoppen, för det var alltid en svensk rocklåt med då, som sen inte kom med på listan i alla fall.

Nu, en röst med dialekt från typ Blekinge: "Jag sitter på en omsorgsfullt reparerad stoul, tillvarkad av drivved och alger. Det är en torsdagsförmiddag på stranden i Jsdfsdf, staxt söder om nedre Tibet. De fem tonårsflickorna som är bybor har just spottat en kopp full med tevatten åt mig, som de nu lyckligt och fnissande bereder över den öppna elden åt mig. Ja, just te, som vi är vana vid där hemma finns inte här. Istället har tjejerna visat mig hur det tillverkar en teboll de själva bakat åt mig, bestående av gamla snorkråkor, fiskrens och småfågelträck. Man kan även ha i lite grodögon om man vill ha en mer smakrik variant. Ja ni hör själva hur härligt det är att få leva på dessa bredgrader i närheten av det som är själva livets egentlighet.

Jag har precis lagt ifrån mig Paulho Cuelos senaste fantastiska bok, när hon som är översteprästinna här i byn tar den ifrån mig och lägger den på elden, under min tekopp. Det är tydligt hur man föraktar allt som kan ta fokus från jaget, självet och det inre fina tankarna här nere.

Så fort jag anlände till byn här nere så fick jag ta av mig alla kläder och det var helt fantastiskt vilken välkomstfest de bjöd på. Jag fick stå i centrum i ett slags ceremoni där de bundit mig runt vad vi kanske skulle tro är en telefonstolpe, men det var en massa ansikten utsnidade i den. Och då tänkte jag, Jägare, Samlare, vilken härlig symbios. Och lät mig sedan uppvaktas av flera manliga bybor som visade sin uppskattning över min ringa person.
Ikväll ska det hållas en särskild ceremoni till min ära. Det ska bli väldigt spännande och det verkar vara mycket hemlighetsmakeri, så jag antar att jag ska få stå i centrum. Igen. Åh, vad jag är nyfiken. De har i alla fall plockat fram en uråldrig och enormt stor gryta som de eldar under och har fyllt med vatten och grönskaker. Någon slags buljong. Jag undrar vad för gott de ska tillaga i den?

Det här är Eva Lotta Dumskalle, nitton år som praktiserar på P3 Resa, för er skull bevakar jag vår omvärld.



http://rockwithsoul.blogspot.com/

http://video.feber.se/art/150037/conans-super-bowl-reklam/





Monday, January 26, 2009
Måndagscomeback

2009 ska ju bli ännu ett skitår. Enligt vissa politiker i alla fall. Det verkar som finanskrisen tar sig en funderare just nu, typ vart ska jag slå till nästa gång? Och i media har man skrivit om att detta är värre än alla börskracher i hela världen tillsammans. Och ändå sitter vi här. Var är alla börsmäklare som hoppar ut genom fönster från 12:e våningen? Var är köerna till Ica och Konsum för att få köpa sig en limpa på kupong? Jag är övertygad om att vi inte sett slutet på historien ännu. I

stället läser jag en artikel från den stora hemelektronikmässan i Las Vegas. Där kan man berätta att det nästa år inte kommer några fantastiska nyheter för vanliga konsumenter. Däremot satsar de flesta tillverkare på lyxanläggningar. Vi pratar hemmabiosystem för ett par hundra tusen här. De rika, som fortfarande är rika, handlar nämlgen som vanligt. Det är vi vanliga svennar som väntar med att köpa en ny TV, om det inte är alldeles nödvändigt. "Krisen" som även drabbar TV-tillverkarna beskrivs bäst på följande sätt. De senaste fem åren har man haft en tillväxt på ca 10% per år. I år räknar man med att tillväxten blir status quo. Omsatt i pengar förlorar branchen 10 000 000 000 000. Tio tusen miljarder. Det är en del.

Appropå TV bänkade jag mig förra veckan framför SvT:s nya tävling, Mästarnas mästare. När jag var ung minns jag ett program som hette Superstars. Tanken är likadan. Ett gäng före detta världsmästare i olika sporter ska tävla mot varanda i en tiokamp. Nu har man ändrat en del. Förr tävlade man i riktiga sporter som löpning, cykling etc. Nu tävlar man i att stapla stenar på hög eller lägga patiens. Tävlingarna är förlagda till ett förfallet hotell någonstans billigt i centraleuropa. Det regnar. En riktig "tävling" är simning. I hotellets pool. Där ska deltagarna simma 4x25 meter för att hämta nycklar på det "djupa". Som är 2 meter. Flera av herrarna bröt tävlingen då de inte kunde simma. Föga förvånande ledde Emma Igelström loppet med 25 meter efter två sekunder. När de inte tävlar sitter de framför en TV-apparat och får se sig själva när det begav sig och de blev världsmästare. Och frågan kommer förstås: "Hur känns det att se det här nu?"
Produktionen är så billig, bilderna så fula och tävlingarna så ointressanta att jag hellre går ut och diskar.

Annars rullar det på. Ska filma lite personporträtt och dokumentärer närmast. Samt att jag producerar en kortfilm som ska spelas in om ett par veckor. Idel fina skådespelare har vi hittat. Låt oss hoppas på en festivalvinnare här.

Till nästa vecka bjuder jag på ett litet flöjtsolo.




Monday, December 15, 2008
Adventsmåndag med kraftigt halsfluss.

Ärlighet varar längst. Det sa Pontus Gårdinger igår till några deltagare som "ljög" och åkte ur tävlingen Sanningens minut. Min favoritdeltagare var tjejen som berättade att hon för länge sedan varit med i Robban Ascbergs program Insider och blev så illa framställd då. Nu ville hon ha revanch och upprättelse.

Hon hade deltagit i en episod av Insider som handlade om hur man mörkar och kränger sjuka hästar som friska. Tydligen ska hon ha blivit framställd som just en sådan person och nu skulle hon aäga sanningen. Hon började med att erkänna lite skattebrott, samt att hon medvetet ljugit om andra hästar hon sålt. När hon till slut fick frågan om hon sålt en sjuk häst som frisk någon gång, ja då var det inte mer med det. Tack och hej. Jag minns inte om hon ens fick i hop 10.000 kronor för besväret. En knaper månadslön för att för andra gången i rad nu ha ljugit och blivit avslöjad i TV. Vem ska nu köpa hennes hästar? Hennes svärmor kanske?

Det slår mig att Insider har handlat om människor som påstår sig kunna tala med hästar, människor som har sex med hästar, människor som skadar hästar samt då, människor som säljer sjuka hästar som friska. Det ägs trots allt 200.000 hästar i det här landet. Men varför inte sammanföra dessa människor, De som kan tala med hästar kan följa med vid försäljningar? De som skadar hästar har ingenting emot hästar just. Det är psykopater som enligt FBI följer en seriemördares "normala" karaktärsutveckling. Man börjar med att bli lite skogstokig, sedan skaffar man sig ett hatobjekt. Det kan vara Olof Palme, det kan vara IFK Norrköping. Sedan när man hatet genom att konstruera brinnande pamfletter och illa gjorda webbsidor. Därefter är steget inte långt till att döda. För att försona sig med tanken börjar det dreglande lilla kräket med små saker som itne kan försvara sig, och som är lätt att städa bort. Katter, hundar eller till och med insekter. När gullighetsfaktorn är nedbruten är det dags för nästa steg, stora djur som inte kan försvara sig, men som inte går att städa bort. Nu måste mördaren träna på att inte avslöja sig. De åker till landet och stabbar en stackars häst och sticker igen. Nästa gång blir det kanske en ko, men det brukar inte ge samma eko i tidningarna, av någon anledning. Sedan kan man börja döda människor.

Motsatsen till djurmördare borde ju vara en galavärd. En trevlig filur som ideellt samlar ihop miljoner till behövande världen runt. Vi har till exempel Faddergalan, Barngalan, Cancergalan, Bröstcancergalan, Hjärt och lungsjukas gala samt alla de här "banden". Nu har jag glömt vilken färg som betyder vad, fast den rosa är för tuttar, sen finns det en blå och en vit och någon till. Vi får inte glömma AIDS, men där är jag osäker på om man har galor förresten. Grammisgalor har vi tydligen kvar. (Visst är det lite märkligt? Med tanke på hur mycket skivbolagen skurits ner torde det väl finnas fler som jobbar med videouthyrning än aom faktiskt jobbar med skivförsäljning i det här landet. Men deras firmafest ska vi få se på TV i alla fall. Är det tusen sålda ex för en guldskiva i år?). Efter det kommer ju guldbagegalan och så ska ju året sammanfattas med Idrottsgalan, Fotbollsgalan och såkert någon idrottsgala till. Nobelgalan var ingen höjdare i år, det var däremot Fredsgalan. Sedan rundar vi av med Polarprisgalan. För att återansluta med Pridefestivalen och den där Knappengalan. Och så har vi...

Mina tappra vänner. Det är definitivt inget fel i att försöka samla in pengar till nödställda och sjuka. Men men... första gången man sände säg en Röda Korset-gala, då borde väl intresset varit på topp. Jag inbillar mig att första gången man blir konfontrerad av en humanist, ja då lättar man lite på lädret. Ett år senare får man skaka de sista örena ur lädret för att ens egna ungar ska få suga på ett salt kex till jul. Resten har man förmodligen skänkt till välgörenhet. Men nu är det ju inte så. Fast med de artistuppbåd och den mediaexponering som ges kan väl inte övertrumfa sina egna insamlingsrekord varenda förbaskad gala? Väl? Jo, det är exakt det som händer. År efter år, gala efter gala, vecka ut vecka in, finanskris eller ej, "Grattis Skövde, i år slog vi insamlingsrekordet för femtielefte året i rad. Hur är det möjligt?

Är det möjligt? Njae, som någon sa en gång, med siffror och statistik kan man bevisa precis vad som helst. Det är såklart olika nyanser av vitt i de små eller stora lögner som kallas välgörenhet. Såklart att inte Noscancerfondens insamlade medel kommer att braka i höjden förrän det visar sig att noshrningen Nelsons bror fått cancer i hornet. Och det året kanske inte BK Minignuttarna får lika mycket från Binglotto för den kanalen la sitt krut på Uppesittarkväll med Siw Malmkvist istället. Det här året. Men galan ska visas och gamla Idolvinnare ska dammas av och göra gratiscovers och säga tack för ditt bidrag. Men vem räknar de räknade pengarna?

Det är klart det är roligare att ge om man får vara med om nåt så stort som ett rekord samtidigt. Men det är ju inte ett självändamål. Och när pengarna sedan ska skrapas ihop till katastrofoffren, då är där många som ska vara med och dela på kakan. Bor man i Stockholm blir man flera gånger i veckan antastad av lite för trevliga svenska ungdomar som vill ha dina pengar. För ett gott ändamål såklart. Men tackar man nej en gång, står det en säljare till femtio meter bort. Till slut har de effektivt skärmat av en hel t-banestation så alla passagerare måste förklara varför de inte är intresserade av Sydjemens pungråttor inte ska tvångssteriliseras, fridlysta som de är i Sverie och så. "Redan medlem" ljuger jag, så klarar jag mig fint förbi med ett leende och en kamratlig dunk på ryggen. "Kamrat", tänker jag, fast det tror jag inte ungdomen skulle fatta.

Vilket leder mig in på det jag skulle säga, nämligen God Jul och Gott nytt år! Och kom ihåg, vill du ge något dyrt, gör det. Vill du inte ge, skit i det.

Här är en kille som i alla fall får uppleva en jul till. Spana in hans fantastiska flyktväg.


Ibland räcker inte viljan hela vägen. Men tanken var fin, med Kubriks 2001 i bakrgrunden och allt. Det är tydlgen en bit kvar till nästa svenska popunder.


Här kommer en favorit i repris. Det är en bit kvar till en Oscar, om vi säger så.








Monday, December 08, 2008
Måååndag

Då var det dags igen för en ny fildelardebatt. Nu verkar det inte längre vara aktuellt med att komma åt filerna, utan användarna. Den nya lagen ska "bara" se till att buset åker dit. Genom att låta företagen kunna kolla upp de IP-adresser som är hetast ska man kunna sätta dit storkonsumenterna. Och där dog debatten.

Om vi skiter i den moraliska biten om upphovsrätt och tittar på den tekniska, kan vi konstatera att storkonsumenterna redan igår skaffat sig "anonyma" IP-adresser. Det är inte särskilt svårt om vet hur man gör. Därför kommer fildelarpoliserna i sin iver att inte verka bortgjorda börja jaga dig och mig istället. Fast jag kommer också ha en hemlig IP-adress när lagen träder i kraft, så då återstår bara du.

Sedan finns det naturligtvis de som är mycket mer tenkiskt bevandrade än fildelarpoliserna. Det vill säga fildelarmaffian. Och då menar jag inte maffia som i ett kompisgäng som delar filer med varandra, nej, jag menar den riktiga maffian. I de länder där den här lagen använts har maffian nämligen sniffat upp egna storförbrukare och skinnat dem på stora pengar. Såna som du och jag.

Men å andra sidan, varför ska jag ladda hem filer för? Nu finns Spotify. Ok, där finns inte allt. Men så småningom. Man skriver bara in låten eller artisten man vill lyssna på och sedan klickar man och lyssnar. Och, det är gratis, om man står ut med lite reklam. För en hundring i månaden är det reklamfritt. Och det lär inte dröja särskilt länge innan det blir samma grej med filmer.

Filer är med andra ord passé som produkt betraktat. Så fildelningslagen kommer att komma... tio år försent. Saker förändras. Vad ska vi egentligen med Volvo till om ingen vill köpa bilarna? Vad är egentligen en artist? Plötsligt kommer vi in på en helt annan aspekt på meningen med upphovsrätt. Det är ingen mänsklig rättighet att vara popstjärna. Det är däremot en mänsklig rättighet att vara konstnär. Och en konstnär kommer alltid att finna vägar att uttrycka sig, oavsett om hon tjänar pengar på det eller inte. Den som vill vara popstjärna kommer förmodligen att hitta vägar dit hon också. Men skivan som sådan är förbrukad.

Och hur går det här till?




Next Page


z2jois
August 29th 1964  (Age 56)
Male
Sweden
   

<< April 2021 >>
Sun Mon Tue Wed Thu Fri Sat
 01 02 03
04 05 06 07 08 09 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30

Välkommen till Sveriges första bloggare. I digital text sedan 1998.

Dagens låt
Allt du behöver för att hänga med.

Men det var så här allt började: Rock with soul

Lillasyster kränger böcker. Klicka här

Min almost brother in a law is kränging wine from där under. Det ska ni dricka.
Klicka här

Om ni är i LA och behöver bli fotograferade så tycker jag ni ska kontakta min syrra. Klicka här!

Och om ni är i LA och hamnar i ett gäng och gör något dumt så ska ni kontakta min Sopranos-svåger. Klicka här!

Mickes blogg Klicka här!

Pappa C Klicka här!

Johan Lindell är oberoende liberal.
Det betyder att han verkar i en humanistisk upplysningstradition - för tolerans, demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, vetenskapliga framsteg, fri handel och social utveckling.
Hans viktigaste uppdrag är att försvara människovärdet, vare sig det hotas av övergrepp eller fattigdom.
Johan lindell står fri från partier och organisationer (med undantag för AIK). Idéerna på denna sida är hans egna, men baseras ibland på ren minneskonst eller mer sällan snodda idéer utan större faktakontroll.
(Fritt efter DN:s något pompösa debattdevis.)





Nedstat Basic - Free web site statistics 




Bloggtoppen.se




Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta. /Groucho Marx

If you want to be updated on this weblog Enter your email here:




rss feed